Gullmarsplan

För mig är en resa till Gullmarsplan förknippat med spänning. 

Kliver av. Tar sig bortåt Tyresöbussarna, trappan och vandringen utmed köpcentrat. 

Framme. 

Inte nu. Missar buss 144 med 30 sekunder mer eller mindre varje arbetsdag. Får vandra runt i kylan till nästa buss. Det vore bedrövligt om Gullmars tappar sin magiska status för mig.

Muggen

Här är min mugg. Nu i Årsta. På Rosen hotades det regelbundet att alla köksprylar skulle bort då de hamnat odiskade i slasken. Det gick några dagar med köksfint, sen åter odiskade bestick och tallrikar. Jag skaffade egen mugg. Trodde det skulle räcka med att märka upp den ordentligt. Icke, efter någon vecka låg även den skitig i slasken. Men vadå, människan har bara funnits i 200 000 år.

Karolinska

En hektisk dag. 

Inledde med en äggfrukost. Är det jag som är döv eller är det knäpptyst runt fågelinfluensan? Jag specialimporterade ägg från Årstafältet. 

Vidare till hjärntumörläkaren i Solna. Ett sedan länge planerat möte, inte mycket att orda om. 

Buss, tunnelbana och sen buss 144 till Årsta. Första eftermiddagspasset. Inte lyckat. En del nytt att lära sig. Buss hem.

Serie C C

Nu har Palermo spelat klart i serien. Stark avslutning. Jag har aldrig följt ett Serie C kval. Bara noterat att det är många klubbar inblandade, 27 stycken om mina kalkyler stämmer. Tre serier som skickar in nio lag var för en Serie B plats. Låter knasigt. Vi får se hur långt Palermo hänger med. 

En enklare lösning hade varit tre andraplatser och ett kvallag från Serie B.

Efter lite mer forskning, två platser för samtliga kvallag tillsammans med två Serie B.

1 maj

Fiskade upp en tidning av en vandrande försäljare på Bysistorget första maj. Kul att läsa en artikel där FK beskrivs inifrån.

Kom hem i fredags. Missat telefonsamtal från Försäkringskassan. Ett sms, hör av dig på måndag. Ringde trots det upp, ingen svarade. Total ångest hela helgen. De senaste samtalen hade inte avslutats i den bästa av stämning. 

Dagens samtal. En liten oviktig detalj.

Mer Buffy

Mer Buffy. Serien sändes alltså för tjugo år sedan. Det gäller att hänga med. I rollistan under introt står det att en Kristine Sutherland är med. Buffys mor. 

Ha, tänkte jag. Vilken upptäckt jag gjort. Hon är med för att Donald Sutherland är med i långfilmen om Buffy som kom fem år tidigare. (Skräpskruttfilm). Donalds fru? Icke, förklaringen nedan. Från Imdb. 

Kristine har ingen större karriär. Tyckte ändå att jag kände igen henne. Hon ser ut lite som en sammanslagning av fyra-fem skådisar i hennes ålder.

Bra med Buffy?

Fanns det då inget som var bra med Buffy förutom gravstenarna?

Jag gillade att när dom skulle kommunicera med någon som inte var närvarande, tog då en lur från väggen och slog ett nummer, en siffra i taget – om personen i sin tur var hemma och då tog sin egen lur då blev det prat. 

Vidare, givetvis disketterna till datorn. Hur mycket rymde dessa? 1,44 megabyte? Tänk om utvecklingen slutat där.

Nomadland

Posten kom med ett subventionserbjudande för anställda att ta körkort för 10-15 år sedan. Jag var inte intresserad, köra omkring i bil i stan, fånigt. Det finns en sak som skulle kunna få mig att fixa körtkort, husbil. En liten skruttig, inget reparationsbehov av motorn. Säga upp lägenheten.

Filmen Nomadland är ruskigt bra. Byn läggs ned. En gumma ger sig ut på de öde vägarna. Ensam. Ibland vid större samlingar av husbilar. Campingar. Kan vara årets film. 

Frances McDormand minns jag bäst från Fargo, en kylig rulle och på senare år Three Billboards.

Buffy vampyren

Om collaget nedan. 

Buffy är från Disney+. Serien finns i herrans massa säsonger. Jag har betat av två. Tveksamt om det blir fler.

I slutet av säsong två befann sig Buffy på en kyrkogård, som vanligt. I ett svep över gravstenarna kom en med Hurley och en med Alpert. Kan inte bli mer LOST. 

Bilden nedan till vänster är från boken The charachters of LOST, Richard Alpert, en gedigen och bra genomgång av de närmare tjugo viktigaste karaktärer, skriven av Pearson Moore. Pearson gödslade med LOSTböcker. Han höll Kate högst i serien, som alla goda människor.

Bilden till höger är tagen under en paneldiskussion i Los Angeles, Hugo ”Hurley” Reyes. Inte omöjligt att jag återkommer till den, jag och S. var på plats och tog bilden.