Fina Betty

Snygga Betty. Klar med ”Ugly Betty”. Det var blixtrande nära att jag övergav serien i slutet av säsong två. Dom var fruktansvärt elaka mot varandra. Elaka. Hemska. Det kröp i skinnet på mig. Vissa avsnitt behövde jag tre-fyra sittningar för att ta mig igenom.

Mer än vad jag egentligen tål. 

Som alltid när någon skådis ska vara ”ful” blir dom snygga i sista avsnittet, även Betty. 

Musikläggaren i filmen hade då och då god musiksmak, Billy Idol och Generation X. Det var minst en till punklåt, minns ej.

Hoppas jag blev vaccinerad mot serier i modevärlden.

0-1

Överöst av mail, sms och telefonsamtal som alla kräver en fullständig bild av stackarn, den lilla babyn som åkte på stryk av sin elaka difpappa efter Hammarbys vinst i går. 

Vad heter han? 

Mitt misstag. Knepigt att få bilderna i collaget att ligga still vid montering. Hans namn är Afthur Derby. 

Jag tänker direkt på Rädda Barnen, även om det inte är jag som skrämt grabben. Copyright OÖ.

Plättlätt

Café Giffi fick oväntat besök i går. Jag kom ner. Satte mig med paddan och kollade klipp. Roliga klipp. 

Hammarby slog ut Dif rättvist efter en tuff match. Jag tittade på allt som fanns tillgängligt. Till och med intervjun med Kim Bergstrand (ett praktexempel på ett grindif) i paus. 

Läckrast var målet. Clownen i mittförsvaret stöter ut bollen direkt till Ludwigson. Han smeker fram vad ser ut som en yttersida, en perfekt passning på ett tillslag till Aziz som lugnt och stilla styr bollen i bortre burgaveln. Klass. 

Dif hade några halvchanser, var aldrig nära en kvittering. Om Aik var en överkörning var denna betydligt enklare.

Skriker Grisen?

Gick en promenad i går. Flåset? Det finns inte. Min vän och jag fikade på Dello Sport. Hon hade med sig påskpresenter. Bland annat två böcker. 

Ni minns mitt inlägg om Grisen Skriker från förra månaden? ”Det var då vi kom, 1000 punks” som givetvis anspelade på att det var det 1000:e inlägget på bloggen. I texten nämner jag en konsert på 4:an, mycket folk på scen. I boken ”Vem bryr sig” är både bild och text från den konserten med. Tänker börja med den andra boken, kommer dock återkomma till punkboken. 

Gitarristen i mitten, han med öppen mun påminner otroligt mycket om en sångare i ett engelskt band som brukar spela på Rebellion Festival i Blackpool. Får återkomma. Kan även komma från USA. 

Bonusfråga. Jag vet inte. Tycker mig se kvinnliga ben någonstans inne i gröten. Höjd arm?

Hur många personer är på scen, musiker o fans?

Foto: Björn Svedling

Nicole Sabouné

”Trying to find my mind”. 

Plockade fram papper och penna. Bullade upp kuddarna i sängen. Tryckte ner cdn i spelaren och började lyssna. 

Nicole Sabouné kom med en ep i slutet av 2019. Hittade inte riktigt in i den. Nu var det dags. Skulle leta citat till er, kära läsare. 

Den är så sorglig. Bland det sorgligaste jag hört. Bra. 

X

Apropå hembränningen, dels är det inte jag som gjort den, fniss, men det är bara cd som gäller här hemma. Om den kommit på cdep skulle jag köpt direkt. Direkt. Vill ha omslag. Vill ha känsla. 

Finns en ny låt på Youtube. ”Simple Life”.

Spanarna

Sveriges Radios app är bekväm när man har problem med att hålla reda på tiden. Missade både Dagens Dikt och Spanarna i går. 

Lyssnade senare på kvällen. Dikten var en pärla, Bruno K Öijer läste själv in sin egen dikt. Alltid uppskattat. 

Lyssnade vidare på Spanarna. Jag som stockkonservativ vill helst ha panelen som den var förr, Gardell, Helena och Hallberg. 

Exakt hur det gick till vet jag inte, men Brunos foto låg kvar när Spanarna hade kört i gång. 

Vilken idé – Bruno som spanare – det vore något det.